Hej!

Jag har just betalat in min första medlemsavgift.  Jag har lagt upp er hemsida som favorit sedan jag för ett halvår eller så fick kännedom om den i Språktidningen. Jag stöder fullt och fast föreningens programförklaring, och det arbete jag sett att ni gjort. Rätt många år nu har jag ”på egen hand” stört mig på den omfattande och i de flesta avseenden helt onödiga anglifieringen av vårt svenska språk. Kommer inte riktigt ihåg hur det började, men när man väl fått upp ögonen, finns det ju mycket att slå ned på. Det finns många skäl att slå vakt om vårt språk. Visst är engelskan i mångt och mycket ett utmärkt lingua franca, som det heter, i stora delar av världen, och det är väl bara positivt, men låt det stanna med det. Problemet är att det för många fått en sådan positiv laddning att det värderas högre än svenska, även i sammanhang där det rimligen inte borde göra det. Det går förstås att härleda varför det blivit så, men nu gäller det att rulla tillbaka utvecklingen. Vi kan hoppas på ett slags uppvaknande, men under tiden gäller det att ligga på med olika metoder.

Det finns så klart väldigt mycket mera att säga om detta. Några spridda och osorterade synpunkter:

* Solna IF hette basketlaget när jag flyttade hit. Sedan blev det Solna Sun Jets, som väl möjligen syftar på kommunens vapen. Numera heter laget av någon outgrundlig anledning Solna Vikings.
* Göteborgs hockeylag heter ju Västra Frölunda Indians, med en indian i fjäderskrud som symbol. Hur tänkte man där?
* En förening för bekämpande av tobaksrökning heter ”A non-smoking generation”. Fräscht och ungdomligt? Såvitt jag vet är föreningen ingen internationell företeelse.
* Slentrianmässigt döper man ett äventyrs-/tävlingsprogram i TV till ”Wild kids”. Klatschigt eller är det enbart med tanke på att kunna sälja programmet till andra länder?
* En ny förening i Sverige för att hitta försvunna personer döps helt naturligt till ”Missing people”. Givetvis har de gjort mycket nytta, men på vilket sätt blir det bättre med ett engelskt namn? Nu såg jag nyligen att en motsvarande förening för bortsprungna hundar håller på att bildas. Självklart kommer den att heta ”Missing dogs”.

*Ett område man skulle granska lite mera är nationsbenämningar inom sporten. Jag har ingen fullständig koll, men jag ser att man gärna vill kalla sig ”Sweden” även när det borde vara onödigt, som i skidåkning till exempel. Där tror jag att det är genomgående ”Sweden” på överdragskläder, tävlingsdresser och mössor. Annars måste jag medge att det är lite olika i olika sporter. I alla fall tror jag mig kunna säga efter att ha sett gamla journalfilmer att man förr i tiden kallade sig ”Sverige”. Kanske vill man numera känna sig lite mera internationella. I sanningens namn är detta ingen svensk företeelse enbart, men själv tycker jag att det är upplyftande att se tyska friidrottare med ”Deutschland” på överdragskläderna. Jag blev också något överraskad av att se ungerska friidrottare med ” Magyarorszag” på ryggen. Så ska det se ut!
* Pop- och rocktexter på engelska är vi ju vana vid. Många band, även utan nämnvärda internationella ambitioner skriver engelska på en många gånger erbarmlig nivå. Tro mig, för jag lyssnar rätt mycket på sådant. Floskler och rena larvet passerar utan vidare. Man anser helt enkelt att det låter bättre på engelska, hur innehållslös texten än är. Glädjande nog finns det numera rätt många framgångsrika artister som använder svenska språket. Alla är kanske inte mästerliga, men visst får orden en helt annan innebörd och klang på svenska? Inom rapmusiken dominerar till och med svenska texter, trots musikens starka amerikanska ursprung. Ett specialfall är Eurovisionsschlagern, där det har blivit en sanning att Sveriges bidrag måste vara på engelska för att ha en chans. Själv tror jag inte på det. Dessutom har vi avlägsnat oss långt från hur det var tänkt från början.

Det får räcka för i dag, men visst skulle jag ha kunnat fortsätta ett bra tag till?

Hälsningar
Roger Eliasson

27/12 2012